Vem är det som tittar på mig i bloggheadern. Inte är det jag inte. Jag har ju mörkt hår och lugg. Det här går ju inte. Måste in på redaktionen och ta lite bilder. 

Joggandet var en barnlek med den där Nikeappen. Tror Nike vill lura en in i de löpandes värld på ett mycket behagligt sätt. De vill ju att man ska älska skiten, inte börja hosta blod och ge upp efter första vändan. Så det var softish som fan, intervaller med mycket gång. Men vi får väl se om ett par veckor hur cool jag e med det hele.

Bra grej för att känna sig petite och tränad: dra på dig din snubbes (eller annan större persons) träningskläder. Löpartights med häng. Och ett skitstort linne. Obs inte skorna, det blir jobbigt.

Nu: sängen och Vredens druvor. Samma grej som med joggandet. Ska bara igenom den, trots att jag börjat på den 27 gånger och somnat när jag läst några rader om Tom Joad och ändlösa torra åkrar och fattigdom och de nya skördemaskinerna. Den verkar så sjukligt trist. Men den ska läsas. Punkt.