Hej Sanna! Kanske en personlig fråga men när ni bråkar du o din kille vad bråkar ni om då? En annan fråga: om man är ett vuxet barn behöver man gå i terapi då eller räcker det att man är medveten om det o försöker jobba med problemet själv? Till sist tack för en jättebra blogg!

Hahaha, bråkar är bara förnamnet. Sinnessjukt mycket bråk har det varit genom åren om allt möjligt. Ohälsosamt mycket. Det kan kallas passion, men efter år i terapi tycker jag att det där bråkandet och älskandet och hitandet och ditandet är för slitsamt att ägna livet åt. Därför bråkas det numer väldigt sällan, och helst konstruktivt. Det ska bara älskas. Man kanske inte måste gå i terapi, men jag tror att det är bra för alla som har vuxit upp dyssat och som på ett eller annat sätt känner sig vilsna. Man får verktyg så att man kan hantera det ohanterliga.

 

hejhej, jag undrar bara hur lång du är?? Kram 😀

169 cm

 

Jag älskar en man som super periodvis, månader i taget däremellan är han den mest skötsamme man kan tänka sig. Han vägrar inse att han har problem och jag får ta mot all oro från hans föräldrar och syskon. Vi är verkligen livskamrater, men det finns ingenting som kan få honom att lyssna. Jag kan inte förmå mig att lämna honom eftersom vi älskar varandra, men vad skall jag göra?

Gå till ett Alanonmöte, sök vägledning där.

 

Hur ofta har du kontakt med din pappa och brukar han läsa din blogg ?

Inte så ofta som jag skulle önska. Vet faktiskt inte om han läser bloggen. Tror inte han surfar runt så mycket. Men ska kolla.

 

Tja, å ena sidan om du tjänade 18.900kr – per ÅR! (2009 års taxering) och din särbo och dina barns far skulle tjäna ca 2 mille per år PLUS ha en förmögenhet på flera miljoner kronor PLUS ett 4miljoners sommarställe på Gotland PLUS en villa värd 10 mille, PLUS flera bilar, så kanske, kanske skulle du också vara mycket förstående och förlåtande och fortsätta med ditt ”självständiga, feministiska liv” i din lilla hyreslägenhet på Söder utan att kraxa så hemskt mycket om drogerna och sveket och alkoholismen och den orättvisa rollfördelningen utan du skulle nöja dig med att FÖRELÄSA för ANDRA om hur viktigt det är att leva ett jämnställt och medvetet och självständigt liv..

Alltså, den här typen av människor – ORKA. Frågestund var det, inte nån jävla private investigation av mitt ekonomiska läge. Men du glömde visst att räkna in mina besparingar, kulorna jag lagt undan för att kunna starta eget. Kulorna jag lagt undan för att kunna leva ett självständigt liv. Sorry pucko, men att du nånsin kunde tro att jag stannar i en relation av ekonomiska skäl, skrämmande idiot.

 

när åker mikael tillbaka och fortsätter att spela in film? TACKSAM FÖR SVAR!!!!! 🙂 Ingen aning faktiskt.

 

vad äter du helst när du tittar på film?

var ditt drömjobb journalist när du var liten?

vad tycker du om uppsala?

Jag är en sucker för ostar av alla dess slag. Ost och kex och god frukt. Gärna ett glas vin till. Annars ostbågar och pommac. Är inte så på sockret. Drömjobbet var ridlärare. Älskar Uppsala, men inte tåget dit.

 

Sanna, du lever mitt drömliv! Jag är 16 och du lever som jag önskar jag kommer göra när jag blir äldre.

Har du allt du önskar? Eller saknar du något i ditt liv?

Jag älskar livet i alla dess skiftningar. Är tacksam för allt som kommer i min väg. Verkligen så tacksam. Skulle vilja bo i New York ett år och i Paris ett annat. Det drömmer jag om. Och att någon gång få vakna och se mina hästar utanför fönstret i en hage.

 

Aftonbladet skriver ju en del skvaller om din särbo och även om din pappa. Känns det inte problematiskt för dig att jobba för den tidningen? Jag menar blir du inte skitförbannad av all skvaller som skrivs? Jag är frilansjournalist. Aftonbladet är en oerhört stor publiceringskanal som når många, många läsare. Som journalist är det givetvis en fördel. Jag ser det som en fantastisk möjlighet att bli läst av så många. Men jag sticker inte under stol med att jag tycker att delar av det som skrivs i tidningen är skit. Ren dynga. Andra delar är fantastiska. Aftonbladet granskar politiken och kulturen oerhört väl i mitt tycke. Men bildpublicering av brottsmisstänkta, ickedömda kända (okända med för den delen) personer är helt rubbat tycker jag, ett allvarligt hot mot rättssäkerheten i det här landet och inget jag någonsin skulle ägna mig åt som journalist eller publicist. Det fina i kråksången är att jag kan framföra och argumentera för den åsikten i en kolumn som publiceras i samma tidning. Det är demokrati och yttrandefrihet i dess nötskal.

 

 

Haha! det var endelig på tide!=D

 

Hvilke blogger leser du?? Quetzala Blancos slaviskt. Jag är helt besatt av den tjejen. Har kört detox ett tag nu när jag hållt mig undan datorn och bloggat från telefonen, men hon e grym. Hon skriver poesi. Popmorsan – Emelie Thorén på Nöjesguiden. Linna johansson. Alex Schulman. Fotbollsfrun.

 

Hej undrar hur stor är egentligen din lägenhet,(med tanke påfamiljeökningen) är det en hyres-eller köpelägenhet? Är söder ett bra ställe att bo på när man har barn? Min lägenhet är 105 kvadrat. Tre rum och kök. Hyresrätt. För litet med tanke på svensk trångboddhetsnorm, men det funkar för oss. Söder är fint. Önskar bara att vi hade en bro över till Djurgården, Stockholms enda park värd namnet.

 

Hej fina Sanna! Jag undrar hur präglad är du (om alls) av att ha en pappa som är alkoholist? Din blogg är för övrigt otroligt roande. Inlägget om den rabiata tanten som körde svenska-lektioner med dig är bland det roligaste jag läst på länge. Sicken jävla kärring, hahaha!

Jag är nog präglad av allt som min pappa var och är. Och allt som min mamma var och är. Och man är ju så mycket mer än sjukdomen. Men givetvis har alkoholismen präglat mig. Har tillitsproblematik inympat i mig par example.

 

Hej, jag har uppfattat att du är för en delad föräldraförsäkring men undrar hur du själv egentligen gjort med detta i praktiken? När jag läser din blogg får jag ibland intrycket av att du är ensamstående mamma och helt klart har huvudansvaret för barnen. Stämmer detta och kan du isåfall motivera varför eller lever du som du lär fast det inte ”syns” i bloggen? Med min förstfödda delade vi rakt av. Vi hade ett system där vi tog halva dagen var och varannan natt, så att jag kunde fortsätta plugga i Uppsala redan från start ( hade ingen SGI, så jag körde på med studielån i stället.) Med barn nummer två började jag jobba halvtid när han var åtta månader. M jobbar periodvis intensivt och periodvis ingenting alls. Just då filmade han, en en barnvakt hyrdes in så att jag skulle kunna jobba, sen var han pappaledig några månader. Med minstingen var jag föräldraledig åtta månader as well, sen delade vi under två månader och sen var vi lediga allihop på sommaren. Dessutom var vi bortresta tillsammans fem veckor i januari – februari. Inte ultimat uppdelat i mitt tycke och jag kan avslöja att det har varit en evig källa till ”diskussioner”(Läs vilda utbrott av hat från min sida). Jag har ju min ståndpunkt klar för mig och delad föräldraledighet var ett ”krav” från min sida för att ens tänka mig ett tredje barn. Men, nej, jag är ingen ensamstående mamma med huvudansvaret för barnen. Min dotter bor varannan vecka hos sin pappa och när M filmar får han betala en barnvakt som hämtar några dagar i veckan och passar dem någon kväll här och där. När han är hemma delar vi för det mesta rakt av.

 

Vad tycker du man ska tänka på när man väljer hästras? Hur vet man att man hittat rätt individ? Var det kärlek vid första ögonkastet för din del eller var det något som växte fram (menar såklart hästen). På vilket sätt har ditt liv påverkats sedan du blev hästägare och tycker du att det har varit svårt att ställa om?

 Vad ska du använda hästen till, vilken ekonomisk situation befinner du dig i, vart hade du tänkt att stalla upp den?

Jag har alltid haft mina favvoraser Connemara och PRE. Jag gillade dressyr och de här hästarna bär sig fint. Sen började jag av en slump rida western och insåg att quartern naturligtvis är som klippt och skuren för ändamålet. De är otroligt lättlärda, samarbetsvilliga och coola. Dessutom snabba,tåliga och hållbara. Ninna var bara ett par dagar när jag såg henne första gången och hon var så klart söt som socker. Men att jag sedan fick henne var en enda stor chock och det tog ett tag innan jag lärde känna henne och kom att älska henne. Att ha häst är typ som att ha barn, man är hos hästen nästan varje dag. Man planerar semestrar kring dess existens, man oroar sig, tänker på utbildning, på om den blir mobbad i hagen, osv, osv, osv. Livet blir ju väldigt bundet till det här fantastiskt underbara djuret och det är helt klart värt en rejäl funderare innan man slår till och blir hästägare.

 

Sommarplaner?

 Kravlöst häng på Gotland. Mina barn är i fokus. Tänker inte hålla på o dubbelarbeta som en modern idiotmorsa (jag har nyss insett att ledighet med tre barn i åldrarna 1,5, 5 och 10 är ett heltidsjobb och att man bränner ut sig om man får för sig nåt annat). 

Oh, missade frågestunden tror jag 🙂

 

Jag undrar om du blivit av med den där kärringen som trackasserade dig i bloggen hela tiden? Japp, hon har inte setts till sedan jag hängde ut henne!

 

Massor med kramar och tack för en bra blogg (skönt att läsa en som inte bara försöker göra reklam för sponsrade produkter)

 

 

det är fint att få följa dig lite grann och du är en inspiration i hur du tar hand om dig själv. Du verkar ha något av det man idag ofta kallar bra självkänsla… Hur gör du för att behålla den? Har du några knep när det krisar – hur tar du hand om dig själv då och hur gör du för att stå ut när det är som värst? Jag frågar för att du verkar klok och för att jag tror du har en del värdefulla tips. Tack för en blogg som känns levande och uppriktig, och som jag tycker om att läsa!

Känner mig alltid flummig och skäms lite när jag ska ge mig på att axla gururollen. Men helt ärligt så har min självkänsla inte alltid varit på topp om man så säger, tvärt om faktiskt. Har varit riktigt förvirrad, gränslös och crazy. Men de fem senaste åren har varit en resa inåt. Alltså, gud vad jag känner Agneta Sjödinvibbar när jag skriver detta, men what the fuck, det är ju så det är. Tricket – tror jag – är att bli sin egen älskande förälder. Sin egen goda vårdnadshavare. Jag försöker föra en dialog med den lilla Sanna i mig, försöker fråga mig själv vad jag behöver, vad jag känner, vilken riktning som är bäst lämpad för att nå sinnesro, kärlek och värme. Sätter stopp när den omnipotenta högpresterande hungern vill ha mig till att jobba helvetesmycket, irrationellt och mållöst på olika sätt. Försöker lära mig att be om hjälp. När jag krisar ringer jag en vän som påminner mig om att jag är underbar. Att jag ska ta hand om mig. Att jag är vuxen nu och kan välja och vraka på livets smörgåsbord fyllt av idel läckerheter i stället för att gegga runt i spyan under bordet. Att vara hos hästen är krishantering på hög nivå det med. 550 kilo ordlös kommunikation är att vara nära Gud för mig.

 

Hej Sanna!

Har du några bra tips om hur du hanterar vardags-stressen med tre barn? Tagga ner kraven på dig själv och ditt liv. Det är kaos med tre barn och att tro att man ska kunna träna, baka bullar, gå ut och dricka vin med väninnor, knulla som en gudinna, laga lammgrytor, anlägga Ernstaktiga trädgårdar, inreda sitt hem chabby chickt, göra inre resor och yttre till Thailand och yoga till sig lugn är en stor stor livslögn.Man ska på sin höjd leka lite och ta en tur till parken och få ordning på några väl satta rutiner och njuta av ett badkarsbad. Njuta av det lilla liksom.