efter underbar dag. Den här sommaren bara flyter på i välbehag. I lugn lunk. I flow. Nu är dessutom min telefon kvarglömd på ön och det skänker ytterligare ett lugn över tillvaron. Jag är i sann gammeldags anda hänvisad till brevskrivande (mail och facebook) i o f s) för att göra upp om möten. Känns bizzart. Men sänker stresshormonpumpet maximalt. 

Kan inte bestämma mig för om jag älskar att bo i stan eller om jag är redo att somna i tystnaden och vakna upp och se träd utanför fönstret. Träd som färgas roströda, tappar sina blad, blir nakna, snötyngda, mer snötyngda och sen efter en hel evighet beströs med ljus, yrvakna trastar och knoppar. Riktigt känna  åskan när oväder drar in, regnet mot rutorna och vinden över taket. Höra bilar på långt, långt avstånd och förbanna mig själv när jag glömt köpa blöjor och vet att natten därför  kommer innebära kissiga lakan för att det inte finns en seveneleven på flera mils avstånd. Känner en vag längtan dithän. Men jag vet inte. Kanske slår jag ut en vägg, målar mina golv och gör om mitt kök i stället. Boar in mig där jag bor. Nöjer mig med vad jag har.