för åska, skräckrullar och mörka, djupa hav. En töntig mamma som lägger sig under täcket tillsammans med barnen och väntar sig att blixten ska slå ner just precis i det här huset och radera allt levande liv. Rycker till och får hjärtklappning när det gnistrar till på himlen. Som inte vill vara nära tv´n (läs går ett ”ärende” till köket) när det börjar dra i hop sig till mord och den där vidriga stråkmusiken i filmen som den envisa skräckälskaren tvingar mig att genomlida. Min kropp mår piss av skräckfilmer. Utsätts för stresspåslag så fett.

Annars har jag kommit på att mitt något orimliga sug efter att uppleva hela sommar-Sverige, dvs: Skåne, Jämtland, Västkusten, Halmstad och gärna typ en fjällvandring uppåt Kiruna direkt kan härledas till att jag i min barndom ofta kuskade runt på turnéer.Inte nån överdriven rastlöshet här alltså. Bara kroppsminnen som vill packa och dra hela tiden. Lugnade ner mig betydligt och kunde njuta av att bara vara kvar här i regnet vid havet när jag gjorde den kopplingen.