JÄTTEMÅNGA barnstrumpor och JÄTTEMÅNGA barnkalsonger. 

Efter någon slags allmän uppryckning av hemmet som är på deken kan jag konstatera att jag är värdelös på att hålla reda på ovanstående klädesplagg. Och barnen härmar sin mamma. Resultat: 112 udda strumpor, alla kalsonger på dagis. 

För övrigt älskade jag nyheten om att den av köttindustrin finansierade forskningen ligger bakom lowcarb/(protein- och fettdieterna. Att man e så jävla dum i huvudet att man helt okritiskt har gått på skitsnacket om att potatis är bland det sämsta man kan sätta tänderna i. Förlåt mig fina, fina jordknöl. 

Skrev ett skitlångt inlägg so m raderades. Det handlade om att jag så ”Jag saknar dig”. Grät och skämdes om vartannat. För replikerna och spelet var ojämt. Men storyn e fantastisk. Olga tyckte att jag var galen i min känslomässiga berg- och dalbana. Skämdes över morsan över popcornen. Men ÄLSKAR bio gör man ju onekligen. ÄLSKAR. O hatar att skriva om. Därav detta korta inlägg. 

Här softas det 

Jag har valt ett system där jag måste godkänna vad ni har skrivit för att det skall publiceras. Det känns nämligen helt ovidkommande att släppa fram kommentarer av typen: ”fan vad du är ful/dålig/kändiskåt/köpt/äcklig/dålig som mamma” osv. Vill inte ge människor som enbart är ute efter att vara elaka utrymme här, det drar ner diskussionerna i kommentarsfältet så. I övrigt vill jag att ni ska veta att jag läser allt det ni skriver. Vill ni skriva till mig mer privat, maila på sannalundellsblogg@gmail.com

 I bland bloggar jag från mobilen och därifrån kan jag inte godkänna kommentarer, därav den i bland långa väntetiden.

 I övrigt: Glad i dag. Peppad. I morrn kommer min äldsta unge, det blir mitt hjärta varmt och lyckligt av att längta till.

Hatar brosk o fettknölar. Därför äter jag INTE på Max. Varje gång jag satt tänderna i deras burgare så knastrar det till, segt o jävligt, så att jag får munchock o spykänsla. Hamburgareregel nummer 1: Inget fulkött med brosk o skit o allmän Sibylla-feeling.

Övrigt i dag: har ridit min häst. Underbar liten varelse den där kraken. Smart, snygg o kärleksfull. Bästa sällskapet.

Det pågår en sjuk diskussion i mammakretsar. Diskussionen huruvida det är ok att parkera sin vagn med sovande bebis utanför kaféet/butiken när man går in på snabbt ärende. Vissa sjukligt paranoida (läs Malin Wollin och en massa andra) tycker inte att det under några omständigheter är ok. Ungen ska tas med in. Annars kommer man som mor aldrig att kunna förlåta sig själv den dagen ungen i sin vagn blir typ påkörd av en bil som råkat köra upp på trottoaren. Eller den dagen då nån galning råkar ha vägarna förbi och kidnappar ungen.

Jag säger bara: Sluta uppmana folk till paranoida tankar. Till överdriven oro. Det finns inga som redan nojar så mycket som svenska mammor. Med solskyddsklädsel, cykelhjälmar, lekhjälmar, bilbarnstolar i nyköpta supervolvos, ósaltadmat, osockrad dryck, hundskräck, och så vidare. Farorna tar liksom aldrig slut. Trots att vi lever i ett samhälle där kidnappningar av spädbarn i vagn utanför butiker inte existerar. Lägg ner moralpaniken.

är en plåga. Min hjärna en överlastad hårddisk med helt onödiga minnen som när som helst pockar på och ger sig till känna. Nu i morse började jag tänka på vårt garage. Alltså garaget som tillhörde huset där jag växte upp. Som jag flyttade i från när jag var 13 år. Ändå minns jag presenningarna, träbockarna, cyklarna med punka, mögellukten, näbbmössen vi brukade fånga i små fällor, soptunnorna som stod alldeles utanför och stank i augustihettan.

Jag minns det här garagets exakta interiör trots att jag inte var därinne mer än ca 20 gånger. Det var bara en ganska så unken förvaringsinstans. Ändå slog jag upp mina blå i morse och började direkt fnula på flyttkartongernas placering, de gamla färgburkarna som vi målade staketet med, de svarta sopsäckarna. 

Tänk att vissa inte minns sin barndom. Jag minns för mycket. Varenda liten detalj. 

Mer helg: 

Helgen har handlat mycket om:

Nämen, det var väl härligt. Det bor allt en liten rojalist i mig. I min själ. Blir löjligt rörd över bröllop och kungabebisar. Löjligt åt det är vad det är.

Nu ska jag skriva en kolumn med tips till den blivande modern! Vill ni vara med? Vad vill ni tipsa Vickan om?