Såg just Brokeback Mountain för fyrtiosjunde gången. Fortfarande lika hardcore drabbad. Sista scenen när Ennis öppnar garderoben i husvagnen o smeker flanellskjortan….Dööööööör. Tårfall. Alla mina sorger bara forsar ur mig. Jag ÄR Ennis del Mar. Den kärleken – min kärlek. Den sorgen – min. Bergenmin längtan. Om ni undrar…