Har åkt runt planlöst. Åkte ut till stallet i morse när det spöregnade. Blöt som en hund geggade jag runt på ridbanan med en häst det droppade om, en häst som fällde ut sina öron som paraply och rörde sig i slow motion av de helt sjuka vattenmassorna. Mockade en kärra gödsel i hagen. Sjukt osmart eftersom det väger tre gånger så mycket i spöregn. Höll på att välta kärran och orsaka nervsammanbrott hos mig själv x antal gånger på spången upp till containern. Hem dyngsur i buss. Blöt och kall och jävlig. Ringde runt till myndigheter och intervjupersoner, ingen svarade. Åkte till Kungsholmen för att jailbreaka min dotterns mobil, det gick också åt helvete. 

Ringde runt igen, säkert 20 samtal och pratade och pratade och pratade men fick inte mycket till klarhet i nånting. Inte en inbokad tid. Inte en endaste liten vinst för mödan.  

Hem och försök till städ, men alla bakteriedödandesubstanser var slut. Och min lust nere på noll. 

Barn kom hem och var på rishumör. Hungriga och trötta och gnälliga. Försökte läsa en bok, men den minsta var övertrött och började asgarva mitt i varenda mening av kapitel 30 i boken om Sandvargen (en i övrigt skitbra bok som ni bara måste läsa för era kiddos. Räds inte att huvudrollen är flicka, det funkar även för pojkisar, glöm inte det). Så det var bara att släcka lampan och vänta in sömnen och för min del den lilla vuxentimmen. Den där lilla stunden då jag kanske kunde få ta igen allt ogjort. 

En skitdag rätt och slätt. 

Älskar skitdagarna också.