utförlig analys om Quetzala versus Blondinbella, men läste det här, och därefter känns mina ord helt överflödiga. Vill bara tillägga att detta: Quetzala blogg har litterära kvaliteter. Och den är rolig. Man skrattar och gråter om vartannat och lämnar läsningen med en känsla av att människan är outgrundlig. Magisk. Mer än bara ett likriktat djur. Hennes blogg ställer frågor, den påstår inget. Den har inte rätt, men inte heller fel.

Och jag har aldrig förstått mig på den här jävla förebildshysterin. Att vi kvinnor bara skulle vilja läsa om sådana liv som vi kan sträva efter att leva. Helt ointresant tycker jag. Jag vill läsa om alla de där som väljer annorlunda. Lever annorlunda. Som tassar i gränsandet. Som ser det jag inte ser. 

Jag tycker att man fråntar unga kvinnor personligt ansvar och förmågan till kritiskt tänkande genom att sensurera sin blogg och lägga ut det tillrättalagda, text utan svärta. Låtsaslivet.