Ursäkta frånvaron, men jag satte mig i ett flygplan och landade 24 timmar senare (och en hel missad natt på nåt vänster) i våren. 

Det här är bland de sjukaste utflykterna jag nånsin gjort. Allt är upp och ner här i Nya Zeeland. Kastanjerna som hemma precis tappat sina blad, blommar här. Solen steker i ett annars ganska svalt vårlandskap. Och allt ser precis ut som i norden med undantag för några dinosaurieaktiga växter och papegojor som dyker upp i det annars extremt vackra alplandskapet. Ett Sverige på andra sidan jordklotet.  Fast liksom upphöjt i tio. 

Barnen skötte sig exemplariskt på hitresan vilket jag tackar vår herre ödmjukast för. Vilket litet helvete det är när de inte sköter sig exemplariskt på flygplan. I synnerhet med tanke på jetlagen som väntar den som inte har sett till att sova sina timmar på flyget. Man blir ju sjösjuk av den. 

Kul att vi är i en stad som sägs vara extremsportarnas mecka. Folk hänger och dinglar i fallskärmar, slänger sig ner i forsar med våtdräkter och bungyjumpar i parti och minut. Inte riktigt min grej om man säger så. Sjukt höjdrädd kvinna ju.