Det här sköra ljuset är bland det vackraste jag vet. Det som knappt når upp över trädtopparna förrän det försvinner igen. Det gäller att passa på mellan 11 och 13. Vi drog till stallet och matade min ickefotogenique’a häst. Hon står alltid o slokar med öronen när kameran åker fram. Här mumsar hon sötnosen: