Mina söner
avdrev mig just till det berömda vansinnet. Ville inte gå och lägga sig. Vägrade. Bara sprang runt som två vildar med bilar i högsta hugg och piggade upp varandra till såna där krampskrattanfall som man bara får när man är galet trött. Skitarg blev jag. Började hota med tomtens uteblivna klappar på en riktigt låg nivå.
Men jag har haft en underbar helg. Kompishelg. Drinkar med min bästis som var ute för allra första gången efter bebis nr två. Älskar att gå ut med just bebismammor. Som ju är så galet sugna på livet utanför efter nio månaders graviditet och fem månader i bebisbubbla. Vi hade så mysigt.
Och i dag: Nya Sherlock Holmes med bästis nummer två. Shit va snygg den va. O va bra Noomi är. Och Robert Downey. Kille jag är hemligt kär i faktiskt. Tempura roles på East efteråt. Myyyyyyyys.