och ge svar på tal angående min iver att föra fram ”den andra sidan” i ADHD-diskussionen. 

Några läkare och upprörda mammor har mailat och kommenterat och bett mig att hålla mig borta från debatten med mina ovetenskapliga argument och min absurda hävisning till flaschback som källa (TV4nyheterna använde fö rövrigt  samma flashback-tråd som källa i det här reportaget.). Jag borde hålla mig till vårdguiden som kunskapsbas gällande de här neuropsykiatriska handikappen tyckte nån. Vårdguiden, vilket skämt. 

Det tänker jag inte göra. Hålla mig borta alltså. Jag är journalist för guds skull. Och journalisten i mig vill se på ett fenomen ur ALLA vinklar och vrår. 

Journalisten i mig tycker att det är anmärkningsvärt att mellan 4-7 % av alla barn i Sverige tros ha ADHD. Enligt vetenskapliga källor. Mellan 4-7% av alla barn i Sverige borde alltså medicineras med amfetaminliknande preparat för att komma till rätta med sin impulsivitet, sina koncetrationssvårigheter och motoriska överaktivitet. Narkotikaklassade mediciner med biverkningar som det sällan talas om.

Jag tycker att det här är en väldigt hög siffra och jag tycker att det är anmärkningsvärt att debatten i princip förs av en enda vetenskaplig diciplin, den medicinska. Andra ska hålla käften. Det är något mäkligt med det.  

Jag har aldrig någonsin påstått att ADHD är en hittepåsjukdom. Alldeles för många som har diagnosen kan vittna om ohanterbara liv. Men jag tror att det sker en överdiagnostisering, en överförskrivning av medicin. Och jag ställer mig frågande till att diagnostiera barn som ju är i utveckling med en psykiatrisk diagnos. Jag ställer mig frågande till att ADHD inte skulle kunna lindras på andra sätt än genom medicinering. 

Jag följer debatten och ni ska inte tro att jag bara läser ”antisidans” inlägg. Cissi Wallin som ju har diagnosen ADHD skriver bra om diagnosen och henne inställning och erfarenhet av medicin här.  En annan läsvärd blogg har jag hittat här. Jag har dessutom läst spaltmeter av litteratur på området: Barn som utmanar – barn med adhd och andra beteendeproblem av Björn Kadesjö. ADHD/DAMP av Vanna Beckman. Tio tankar i huvet men ingenting på pappret av Lisbeth Iglum Ronhovde.

Den här läraren har också ett intressant inlägg på sin blogg.

Så svaret är nej, jag tycker att den här debatten och diskussione är alldeles för viktig för att hålla käften.