och som jag längtar. Nu blir livet som vanligt inbillar jag mig. Vad nu det betyder. Någon slags ordning och reda. Någon slags rutin på dagen. Mitt egenvärde är skört, måste jobba för att känna att jag duger som människa. 

Men vi fick en fantastisk sista dag på lovet. Vi åkte ut till Ingarö och åt lunch hos våra gamla grannar. Vi tar oss inte för den utflykten allt för ofta. Det gör så ont i själen nämligen att återse en plats som man älskade och saknar så. Jag kan sakna platser nästan lika mycket som liv. Åre till exempel. Och Gotland, men dit åker jag ju så pass ofta att det sällan gör ont i mig av längtan. Men Åre…