Fryser, läser Min kamp 2 av Knausgård och ÄLSKAR den. Stör mig på hela den feministiska kritiken som poppat upp kring hans magnifika mastodontverk. Har nog aldrig känt igen mig så mycket som i det han skriver. Och är ju inte man direkt. Läser honom helt könlöst faktiskt. Min lilla son ligger bredvid och kämpar i sina trotsdrömmar. I går natt var det ”men jaaaag skulle kissa först, flytta mamma” om och om igen. Han var fly förbannad här i sängen.