eller, inte henne förstås, utan alla extremt jävla tillrättalagda humorbefriade pretto-brudar med bebisröst, superstelt kroppsspråk oklanerliga frisyrer, pärlor i örsnibbarna och beiga/kamelfärgade kläder, som hon IDELIGEN väljer att spela på vita duken. Usch och fy. Varför går jag i gång så hårt på den typen av människor? Blir så störd på dem. Sinnesrobönen. Sinnesrobönen. 

Inget agg i onödan.  

Nu ska jag sova för i morgon bitti bär det naturligtvis av till stallet.