Hey!

Jag undrar….vad står i ditt kontrakt om att blogga. Du säger egentligen ingenting om ditt liv och du publicerar bara bilder på dig själv? Jag är intresserad av ditt liv pga av din far och din pojkvän ”malefriend”. OCH jag är intresserad av DITT liv. Men du skriver egentligen ingenting om nånting. Du ville ha feedback – och här är min. Snälla, bjud på dig själv. Just nu uppfattar jag dig som ganska arrogant som tuggar tuggummi på Guldbaggegalan och gör så lite du bara kan på bloggen…

Svar: Om du är intresserad av min far: köp en skiva, bok eller googla på nätet så får du upp hundratals intervjuer och så vidare. Är du intresserad av min pojkvän: se Hamilton, skriv ett brev, googla dig till hundratals intervjuer, köp en Beck-box, köp en teaterbiljett. 

Jag är jag och ingen annan. Vilken 33-årig kvinna skriver blogginlägg om sin pappa? Eller fotar sin pojkvän hysteriskt och lägger ut på bloggen. Mitt liv, kära du, pågår mycket i mitt huvud. Jag funderar, tänker, vrider, vänder och spekulerar i än det ena än det andra. Sån är jag. Och folk som gillar att ta del av mina tankar, mina betraktelser och min väg mot någon slags självinsikt tror jag kan gilla att gå in här och läsa. Du verkar vilja att jag ska vara någon annan och ändra mitt sätt att formulera mitt liv. Det kommer inte att ske. 

Och detta tuggummi. Om du hade varit observant hade du sett när jag fick Mickes halva tuggummi mitt i galan. Det han redan tuggade på alltså. Vi delade ett tuggummi. Hur kan det vara så oerhört provocerande, uppfattas som arrogant? Se det i stället som en kärleksgest.   

Angående mitt kontrakt: Tror du på fullaste allvar att en redaktör försöker reglera vad jag ska blogga om. Typ minst fem inlägg om Micke/månad och tre om Ulf Lundell. Hahaha. Nej, så funkar det inte. Jag skriver precis vad jag vill. Annars skulle jag ALDRIG blogga.