Längtar så mycket till Thailand nu. Jag förtvinar i kylan. Musklerna spända som fiolsträngar. Aktivitetsnivå minus. Vill gräva en grop, fylla med dun, äta en semla, hoppa ner mätt och nöjd, dra över ett tak av något slag, somna och vakna av fågelkvitter, varma solstrålar som letar sig ner i mitt bo. Jag sträcker på mig och känner att jag har tinat. Letar mig upp ur gropen och möts av en liten vippande liljekonvalj. Fast å andra sidan missar man ju de där nollgradiga dagarna i mars då när allt är magiskt vitt, vitt, vitt. Det är kylan bara som är förlamande. Och det hjälper inte att det är 16 graderinomhus hos oss. Klaustrobisk känsla på allt.