och vi har haft en vacker dag. Så glad att jag har fått den äran att föda så fantastiska personer. Att mitt liv är berikat med tre små människor som lär mig så jävla mycket om mig själv. Som får dagarna att glittra. Nätterna fyllda av drömmar och djup, tung, medvetslösliknande sömn för att deras tempo suger musten i mig. Samtidigt tankas jag ständigt med kärlek, med en humor jag inte trodde var möjlig hos barn. Jag tvingas till närvaro. Att se de där små tecknen som gör dagen vacker. En blåmes på en gravsten. 

men det är overkligt att min äldsta redan är 11. Fullkomligt overkligt faktisk. Hon borde vara fem för att passa in i min upplevelse av tiden.