Hoppas ni sovit gott.

Vy som ger mig lätt ångest: 

Små planterade tallar som utgör en oändlig enformig torftig skog som i princip är omöjlig att navigera i. Inga riktmärken. Bara talljävlar utan charm. 

Därför skriker jag till av glädje här i bilen när det kommer ett fält, ett öppet landskap. Jag är min fars dotter trots allt.