Älskar kanske var att ta i. Det är säkert sorgligt, jobbigt och vidrigt för de inblandade, men jag tänker rent bildligt. Med den här skilsmässan blir han kanske den smartaste politikern Sverige har skådat.

När han och Filippa fortfarande var ett par à la amerikansk småstad o hon stod och bakade cupcakes i nåt Malou-program och värnade sjuklingarna i landstinget som nån Florence Nightingale och han förde fram Nya moderaterna med järnhand och presission så framstod deras familjekonstellation liksom litet för kristet perfekt för svensken. Reinis var en överman, en besserwisser, en stålis, en schablonbild av den slipsprydda mannen som pekar med hela handen i näringslivets topp. En dryg jävel. Men ingen i det politikska landskapet kunde matcha honom. Håkan – mustaschen – Juholt med sin brabo som ändå visade sig vara en sambo, verkade ju rätt gullig och en tänkbar representant för de vanliga, men så gjorde han ju fetbort litet för många gånger. Men det gjorde i slutändan inte så mycket eftersom det bara banade väg för att släppa in Stefan, the sympatiic sosse vi alla längtat efter – Löfven på arenan. Och då, precis i takt med att Löfven börjar knappa in på alliansen, passar Reinis på att skilja sig och framstår plötsligt som människa och inte en maskin. Dessutom väljer Reinis som ungkarl inte att bosätta sig i nån fancy ungkarlslya, utan i ett mindre bostadsrättsradhus i Täby. Ödmjuk blev han plötsligt.  En vanlig svenne. Så jävla smart. Det ska han ha Reinis – att han är en strateg utan dess like. Och smart. 

Jag blev ledig i dag. Skulle ha filmat en intervju men den ställdes in i sista sekund. Bara flög i mina ridbyxor, tackade gud för den blå himlen och sitter föjdaktligen på en buss till stallet.