Började dagen med att lura Micke. Det gick sådär. Jag ringde upp i morse (Han är i Nya Zeeland, så det var ju kväll för honom) och berättade med sprallig stämma att jag hade fått erbjudande om att va med i en dokusåpa på temat ”så överlever du ett krig”, inspelning i Irak med början den 10:e april. ”Det är ju lite farligt däröver, men det verkar helt sjukt kul ” var bland annat en sägning som jag trodde skulle avslöja mig omedelbart. Men icke. Jag fortsatte att mala på om självmordsbombare och att överleva ökenhetta och så vidare. Men ingen reaktion. Micke tyckte att det verkade helt i sin ordning att jag skulle dra i väg till irak i tre veckor efter påsk. Inte ett ord om att han inte ville att hans barns mor skulle utsätta sig för livsfara, inte ett ord om att det verkade som ett helt jävla sjukt tema på en dokusåpa. Inte ett ord om att jag inte borde vara med i en dokusåpa överhuvudtaget. Hans enda reaktion: ”ja, men det ska nog gå bra, boka på det du”. Så mitt ”April, April” föll liksom lite platt. Hahahaha. Men faktum kvarstår: Älskar att luras. Älskar den här dagen.