grej som säger något om den tid vi lever i. Vi får ju titt som tätt för sig att jämställdheten går framåt, att vi här i Sverige inte behöver feminismen längre för vi är redan så bra på allt som handlar om orättvisor mellan könen och så vidare. 

Men så fattar man hur det egentligen ligger till när barnen ska kläs ut till påskkärringar och typ samtliga dagiskillar vägrar. Kommer i stället utklädda till monster, kockar, spiderman och riddare i stället.  Vill inte klä ut sig i ”tjejkläder”. Det fick blir en lång diskussion med min femåring som till slut gick med på att klä ut sig till någon slags gothhäxa. Jag har inget emot att identifiera sig med sitt kön, men jag tycker att det är sorgligt att se att det ”tjejjiga” ses som så oerhört omöjligt, så löjligt, så fel. Medan det för en tjej inte är några som helst problem att i klä sig byxor, piratkläder eller tomedräkt. Det manilga är allmänt accepterat av både flickor och pojkar. Men det kvinnliga är bara förbehållet flickor. Och så var det INTE när jag var liten. Då var alla påskkärringar punkt slut. Man funderade inte över att ”kärringen” hade snippa.