Inser att jag fan måste vara det tristaste som går i ett par skor i den här stan. Bara tjötar om min hästkrake, sover, äter och är heeeeelt ofancy. Det får bli slut på eländigheten. Ska pimpa upp mig. Njuta av mina vänner. Gå ut. Mingla och ha kul. 

Fast grejen e den att jag ändå är rätt nöjd i min tråkighet. Nöjd med mina små torftiga rutiner och min intetsägande vardag bestående av städ, tvätt, mat och barn. Älskar det. Men älskar kontrasterna mer. Nu måste jag väga upp detta tillbakadragna innan jag tröttnar på det. Alltid avbryta när det är som bäst.