Ja här har ni mig på one of these magic stenstränder. 

Och igen, min minsta son var flitig med kameran. Ca 50 procent av alla bilder som togs blev därmed crazy. Men den här blev bra, det får man ge honom ändå!

Här sitter hela min lilla fina familj (minus pappan) nere vid strandkanten. Och så här vackert var det. Vädermässigt och utseendemässigt. Man får helt enkelt inte nog av det här ljuset som ni ser. Liknar Gotland så mycket. Nåväl, under de få dagar som solen behagar skina där vill säga.

Och här har vi den älskade lilla poljäveln. Jag försökte tjata och tjata, ville bara ner till havet hela tiden, eller på utflykt till någon ny vacker strand att testa. Men det är pärlor för svin med hav. Svinen vill ha pissljummen pool. SOm de dessutom hoppade vårdslöst och livsfarligt i och ur konstant.

Då blev vi till slut så trötta att vi tvingade med dem på en för mig och min mor obligatorisk utflykt, Lefkas enda aktiva kloster! Vart vi än i världen kommer så bara ska vi hitta ett kloster. Och det gjorde vi även på Lefkas. Och det var otroligt fint, tyckte också barnen. En fantatstiskt välskött liten minidjurpark med Noaks Ark-vibbar höll dem sysselsatta länge. Och jag fick klä på mig en rolig klänning för att min egen var för porrig. Fick dessutom skäll av prällen mitt under predikan för att jag satt för bredbent. En kvinnas lott i den religiösa världen.

Och så här makalös utsikt var det däruppe hos munkarna.

Här har vi hotellet. Känns väldigt inte jag att ge er en sån här bild, men olivträdet var så fint och dörren så blå och blommorna så rosa. 

Och slutligen ett svanhopp från båten i Maria Callas vik på Scorpio.