så inom kort kommer jag att strutta runt i ett par sådana här snyggisar:

Saknar mina svarta som jag hade slitit hål i så jag slog till i dag, trots att jag tror att modet är så jävla på utgående. Som UGGS. Men de är ju så sköna.

Annars är det ett jävla springande ut i parker som ni förstår. Herregud. Värre än ett spädbarn. De har ju åtminstone blöja. Här kissas det i parti och minut och det gäller att ligga steget före och kasta sig ut i ösregnet innan han ställer sig gäspande på finmattan och pinkar. Ni fattar att jag pratar om hunden hoppas jag. Men det är sannerligen ett kärt besvär. Ett riktigt litet lyxproblem.

I morgon är det dags att skriva höstens (nåväl sensommarens) första krönika. Om vad? Har inte läst tidningen på en månad. Inte kollat nyheter. Ingen twitter. Ingenting. Jävligt oupprörd och avstressad. Ickearg. Så kom igen! Hjälp mig comrades.