Älskar Istanbul. Lika mycket nu som för tio år sedan. Hagia Sofia är kanske det mäktigaste, vackraste mest heliga rum jag någonsin varit inne i. Jag blir så kristen där. Känner att jag älskar Jesus. Ytterst få rum väcker den känslan i mig.

I synnerhet inte Vatikanen som ju brukar imponera med sin prakt och sitt abnorma överflöd, men där blir jag i stället föraktfull eftersom det blir så uppenbart att kyrkan har varit ett sådant absurt maktmedel. Att tron på har utnyttjas till att styra människor i rädsla, att roffa åt sig, att skapa schismer och allmän diharmoni.

Å vad härligt vi har haft det. Och flygresan gick bra. Trots att det blir vidrigare och vidrigare för varje år det här med att flyga. Det är ju något naturvidrigt att tränga i hop sig tillsammans med okända människor i en stålkorv med vingar och låta någon annan okänd person flyga en över halva jordklotet 10000 meter upp i luften. Jätteabsurt.