Män i bilar och ny kärlek.
avVissa män (ja iaktagelsen gäller endast män, har inte någonsin sett en kvinna bete sig sjukt i bil) förvandlas till små svin när de sätter sig i sina bilar. Måste vara en fundamentalt usel självkänsla som fiktivt växer då de slår sig ner bakom ratten i statussymbolen som de lånat mycket mycket pengar för att införskaffa (gärna en BMW eller Audi, riktiga manssvinbilar). Helt plötsligt vågar de försöka sig på att dominera. Skrika könsord, peka finger och bete sig på ett sätt som är fullkomligt jävla sjukt.
Detta hände alldeles nyss: Mötte ett manssvin i bil. Gick med barnen och hunden över gatan, visserligen inte på ett övergångsställe, men det är en liten otrafikerad gata här på söder i mina krokar där man gör så. Alltid fin och trevlig stämning mellan bilister, cyklister och gångtrafikanter. Det här är en cruisinggata helt enkelt. Uteserveringar, turister, fönstershoppare, ungdomar med seconhandfynd i påsar. Nåväl, vi korsar gatan och mannen i svart BMW stannar inte till som brukligt vore, i stället gasar han på lite extra och kör så nära min yngsta son som han bara kan. Jag gör en uppgiven gest som gubben uppfattar i backspegeln varpå han tvärnitar, backar fort som bara fan, vevar ner rutan och skriker ”vad fan har du för problem, det är inget jävla övergångsställe här och jag kör i 30. 30, hör du det kärring. Och så vevar han upp rutan, pekar finger och drar vidare i sin ruttna värld.
Å vad jobbigt det måste vara att vara sådan. Underutvecklat manssvin.
Och som sagt tro mig, detta händer mig minst en gång i månaden, att män i bil beter sig som svin. Hittills har jag aldrig under mina snart 34 år på denna jord sett samma beteende hos en kvinna.
Nog med skit.
Glad åt detta underbara lilla armband som jag fick av min kärlek: