Bänka er framför tv´n 20.00 i kväll och se Våga minnas, en film om hur våldtäkten som filmaren och fotografen Ewa Cederstam utsattes för när hon var 18 år har påverkat hennes liv och hennes relationer.

Jag har längtat efter att få höra de utsattas historia som hittills har lyst med sin frånvaro. Som för att skona för exponering. Har hört journalister säga att man aldrig ska visa bild på ”våldtäktsoffren” även då de själva vill, att det är som att utsätta dem för ytterligare ett överggrepp. Why? Som om de hade något att skämmas för. Stigmata, eller vadå?