Alltså på riktigt. Ingen metafor för mig själv.

Kom nyss in efter att min fina vän Helena och jag stått som två karlakarlar och kopplat pluskablar till pluskablar och minus till plåt. Men inget hände. Startmotorn bara fortsatte att hacka ledset. Djefla skit.

Och allt är förstås mitt eget fel. Glömde ett litet ljus på i bilen i  går när jag som i dvala gick ut och parkerade om så duktigt. Skulle ha unnat mig en p-bot pga städgata i stället. Då hade jag sluppit ränna runt som en iller på diverse bensinstationer och leta efter startkablar som var slut på två ställen och noja.

Jaja. Försökte mitt bästa i alla fall.

Nu skiter jag i detta och packar min lilla väska så glatt för i morgon åker jag till min favoritstad bland favoritstäder: Istanbul. Å vad jag älskar dig lilla Istanbul! Snart kommer jag!