Blir ständigt positivt överraskad av mig själv och min förmåga att plötsligt komma i tid till saker och ting. Har ju varit den eviga insläntraren, hon som ständigt, ständigt kom fem minuter sent och fick sitta utanför och vänta tills rasten mitt i lektionen. Och så vidare. Självskadebeteende. För man stör ju när man är sen. Och det är inte kul att vara en störande person såklart. Man blir sedd med sämre blick, inte sant. Det har jag börjat märka nu när jag själv till och med då och då – dra på trissar – kommer FÖRE utsatt tid.

Nu sitter jag här och rullar tummarna och väntar på min snubbe och min son som ska komma och hämta oss andra och ta oss ut till Arlanda. Dubai är slutdestination. Ni som läst mig länge vet att jag varit anti det landet av etiska skäl. Känns inte ok att njuta lyx byggd av slavar från sydostasien. Men nu ska jag jobba där och passar på att förena nytta med nöje. Vi gör en dokumentär om svenskar som flyttar dit och söker lyckan. Jag hjälper ju inte någon genom att sitta och sura och vara anti på hotellrummet.