”Titta mamma,
avmin mage rör sig upp och ner när jag ligger helt tyst och stilla, kolla här.”
Förvåningen och upphetsningen i min treårings blick när han säger detta: abnorm. Dog sötdöden av detta uttalade!
Du andas svarade jag, drar in luft genom näsan och ner i lungorna, och sen andas du ut den gamla luften. Han trodde inte att det var sant. Såååå coolt. Att man rör sig helt av sig själv liksom.
Mammi har varit här. Hon har gjort skitfina julkransar med barnen och så har vi ätit kålpudding som smakade himmelskt. Älskar kål. Och sirap. Och allt annat gott man har i.