Jag har dubbla känslor inför Thailand. Det vet ni som läser mig. Å ena sidan står jag knappt ute med exploateringen av det här landet. Mår illa av att vara en del av alla välgödda faranger som kommer hit, leker rik man och ser till att de thailändska strandbyarna sakta men säkert börjar likna vilket Mallorca som helst med köttstekar, pommes, köttbullar, räkmackor och sprit . Sexturismen som är så uppenbar. Vi och de-känlsan. Vi med stålarna som helt plötsligt glömmer allt vad etik, moral och medmänsklighet är. De med tomma plånböcker. Och så vidare och så vidare i all bitter oändlighet.

Å andra sidan älskar jag det här landet som ta mig fan ett av mina barn. Värmen. Havet. Stränderna. Naturen. Människorna. Dofterna. Friheten. En enda lång förälskelse har det varit sedan jag kom hit första gången.

Närmare bestämt 25 september 1997. Jag var 18 år, skulle fylla 19 och fullkomligt ovetandes om världen utanför. I de kretsar jag umgicks åkte man på sin höjd till London, köpte Doc Martins, gick på sunkiga marknader och indieklubbar. Men jag och min bästis ville till värmen. Till någon del av världen där det var tropisk hetta och där våra ihopskramlade sommarjobbspengar kunde räcka länge. Och så råkade vi träffade en snubbe som hette Dan som berättade om det här med att backpacka. Om stränderna, om de billiga vandrarhemmen, spontaniteten, impusiviteten, om att det  låg en resebyrå i varenda thailändskt gathörn, om festerna, yogan, lugnet, hippisarna, människorna från hela världen, om maten, öarna, friheten.

Paradiset. Själva sinnebilden för paradiset. Så vi stegade in på Kilroy Travels och bokade på varsin biljett till Bangkok, med en retur tre månader senare.

Sedan dess är jag som sagt fast. Och totalt indoktrinerad av alla backpackers vi mötte då. Grymtar när jag ser de där jävla jetskiarna som tar över vikarna. Fnyser åt de bakade potatisarna med skagen som har dykt upp som gubben i lådan på varenda strandrestaurang. Vägrar kategoriskt att bo på resort och åker bara longtailbåt. Som en övervintrad gammal hippie.

Jag älskar att vara här igen, som att återse en kär gammal vän.