Grej jag har absurt sug efter
avBo i tipi. Hörde om en tjej som bodde i tipi i P3´s Verkligheten. Det var min dröm när jag var i 17-års åldern. Bara fly allt, bosätta mig i skogen, leva på vad den gav, ha några får, några hästar. Tova ull. Koka te på mynta. Vandra planlöst ut i evigheten. Ägna dagen åt magiska vyer, åt att hugga ved till en brasa. Slippa pengarna, kläderna, drinkarna på stureplan. Slippa kraven på den jag förväntades vara. Krav som jag till större del ställde själv, men som helt klart formades av allt omkring mig. Hetsen att lyckas för att tjäna stash för att konsumera för att känna mervärde för att bli tillfreds. Hetsen att vara någon. Bli något. Alla tankar på framtid, framtid, framtid. Drömmen om livet i tipin var en vacker vila från allt det där.