Har haft sportlov. Därav frånvaron. Behöver frånvara i bland. Hålla på med händerna. Och det har jag gjort med besked. Jag gick på Lady Dahmers (som för övrigt har en apbra blogg här) och målade hallen (nu ljög jag, Kjell målade, jag bestämde färg) i färgen Alcros nyans Mullvad. Lila-grå-brun typ. Bestämde mig slutgiltigt för detta tilltag när jag bläddrade igenom bostadsbilagan i fredags och såg allt vitt, vitt, vitt. Ängsligt vitt. En vill ju inte va som alla andra. Så det fick bli färg både i hall och vardagsrum. Där körde jag Dimma, nån slags grågrön vårig nyans. Tillsammans med de hårdvaxade vita golven är min lägenhet just nu en dröm som jag inte nånsin vill flytta i från. Hittade också den här skitsmarta förvaringsmöbeln på Granit.

Köpte tre stycken kuber, målade vita och drog i hop till en bänk i hallen. Har också bombarderat väggarna med snygga knallgula krokar så att inte en unge nånsin mer kan få för sig att det inte finns några hängare att hänga jackan på. Så jävla nöjd.

Borde ha blivit snickare känner jag i bland. Man blir så nöjd av att färdigställa praktiska konstruktioner.

I morse hoppade jag ur blåstället och tog en taxi till TV4 där jag och Katrin Zytomierska snackade med Joseph som jobbar på ett kafé som har förbjudit barn. Tycker naturligtvis att det är ett sjukt tilltag att göra så. Ska vi förbjuda utvecklingsstörda, dementa och psykiskta sjuka på caféer också? Eller kanske alla jobbiga tonåringar som fnissar alldeles för påträngande, svär och pratar oavbrutet om Justin Bieber? Nej, kollektivt ansvar är lösningen. Se till att ungar som inte beter sig ok på kaféer blir tillsagda av andra vuxna än sina föräldrar. Och gå inte på café med de småttingar mellan krypålder och trots. Det kommer inte bli trevligt för någon. Ungen känner sig dum som inte klarar av att bete sig anständigt, föräldern utmattad av att behöva fostra i offentlig miljö, och övriga gäster störs. Det borde inte behövas ett förbud för att föräldrar ska fatta det!