Och har drabbats av något slags vemod. Gör alltid det när årstiderna skiftar. Sommar till höst är en synnerligen brutal övergång tycker jag. Bara det här med att försöka ställa om barnens dygnsrytm ter sig så idiotiskt. Varför dessa arla morgnar hela jävla livet? Vad är poängen med dem. Vi lever ju inte på vällingklockans tid, behöver inte (åtminstone 90% av oss) mjölka kor, häsja hö osv, ändå står tre blåklädda gubbar o hackar upp vår asfalterade med innergård 6.30. God morgon arbete, skola, ansvar, höst.
Har dessutom stråk av oklar magont sedan resan. Inte alls peppad på att hugga i och vara duktig.