Alltså, jag kan ju verkligen inte festa längre. Jag kanske tjatar detta, att min alkoholtolerans är lika med noll och så vidare, men det är verkligen sant. Att jag kom hem 03.30 från Guldknappens efterfest var därför en stor grej för mig. Vet inte om jag vill kalla mig stolt, men någonting ditåt. Har fortfarande träningsvärk efter sjukt mycket dansande. Var också bakis i två dagar. Som en deg med styng av ångest. Så värdelöst. Det är inte värt det, men det tänker man ju inte på när man står i en skitsnygg Gretaklänning och dansar på borden tillsammans med sina bästa väninnor. Då vill man aldrig att festen ska ta slut.