utan fyra år. Kan inte tro det. Vill inte att tiden ska gå så snabbt. Finns en plågsam smärtpunkt i att först efteråt inse hur mycket man faktiskt har älskat en del av livet. Mitt uppe i blöjbyten och purékladd var det mest just bara blöjbyten och purékladd. Frustration och längtan efter obruten sömn. Nu minns jag bebisnacken, händerna, värmen, stor kärlek, de tandlösa skratten, den kravlösa tiden när vi låg och vilade mitt på dagen och glodde på Malous efter tio.

Nu är han fyra alltså. Fortfarande bebisnacke men fullt kompetent i både språk och kropp. Fortfarande obegränsad kärlek, men han rör sig längre bort från mig nu. Så som det sig bör.

Tårta, presenter och ett litet minikalas på Andys lekland. Sista dagen på sommarlovet för hela gänget. I morgon drar maskineriet i gång igen och jag anstränger mig å det grövsta för att få dem att tro att jag tycker att det ska bli underbart. I själva verket kände jag styng av svart ångest när jag ställde klocken på 7.30.