Hästarna. Barnen. Maten. Hunden. Samtalen.

Älskar ledighet. Lat människa kanske. Eller bara så tillfreds med att inte befinna mig på så många olika platser rent mentalt. Jobb, hem, jobb hem. Fysisk närvaro. Mentalt fokus. Pendlar hela tiden mellan våningsplanen.

Förut älskade jag just det. Att försvinna till det där hemliga, tysta rummet hjärna där bara mina tankar fick plats. Läsa. Begrunda, analysera, formulera, försvinna i det flödande tillståndet. För att i nästa stund mocka en hage, baka ett bröd, rensa en garderob, leka med barn.

Nu vill jag vara på samma plats hela tiden. Gärna i det fysiska, handgripliga. Såga ner ett träd, klyva ved tillsammans med barnen som då och då behöver utfodras. Skulle kunna bli bonde tror jag.