Har alltid varit sjukt frusen. Gått i ständig gåshud. Men så hände något för ett år sedan. Jag slutade huttra, blev varmare. Kan ha berott på några trivselkilon extra, alternativt ett något högre blodtryck. Eller bara någon slags själslig mognad. Ni anar inte hur skönt det var. Att slippa apatin man känner när man är frusen. Viljan att skippa allt och bara lägga sig i ett hett bad hela jävla tiden. Så overksamt. Så oskönt.

Men i dag kom den tillbaks igen, frusenheten. Hoppas och ber till gud att det jag har en analkande feber, att jag efter några dagars frossa får komma åter till värmen.