och barnen går bananans inomhus. Måste ta ut dem snarast. Valla dem. Låta deras energi få flöda konstruktivt i stället för att låta dem känna sig som vildar som förstör mitt nystädade hem.

Ingen bra idé att ”lyxa” till det med Nutella i morse. Socker har aldrig varit bra för mina pöjkar. Vet ju detta sedan länge, men vill ändå vara ”snäll” och låta dem mumsa. Kontentan är att jag får skylla mig själv över sjöslaget som är nu.

Deppigt över att Lou Reed är borta. Visst skall vi alla den vägen vandra. Men att just Velvet Underground och mörkret de skildrade, öppnade, lät oss dela och få fatt i, är borta gör livet paradoxalt nog nattsvart och tomt. Nu måste det komma en antirörelse till den totalt genomkommersialiserade musikscenen. Står inte ut en enda sekund till med all jävla tillsrättalagd skitmusik som görs.