Fortfarande sänkt. Kan skiten bryta ut nån gång, eller dra åt helvete.

Lyssnar på P1 och försöker planera för en strategi som gör städningen kul. Typ nåt hurtigt som att börja lyssna på skithög musik medan jag går loss, eller belöna mig själv med nytt klädesplagg. För jag tycker att det är dödens tråkigt. Och för tillfället stökas det nåt så in i helvete här hemma. Barnen har tappat det. Jag har tappat det. Orkar inte vara general och styra upp. Vill bara lägga mig och glo i en evighet på serier i några dagar. Vakna pigg och sprudlande. Nu dvala. Kan inte riktigt med mig själv i sådana här lägen. Har en självbild som liknar jaktgudinnan Diana. Tycker att jag ska klara vad som helst, hur mycket, länge, hårt och brutalt som helst. Den självbilden måste nyanseras. Kan inte hålla på och störa mig på mig själv så fort jag är lite vek, nedsatt och svag.

Knattekupp på Hammarbyhjdens IP i dag. Tänk att jag är en tvättäkta suckermom. Jag går så loss när Igor spelar. Skriker och beter mig som en huligan. Trodde aldrig att jag skulle kunna tycka att fotboll kunde vara spännande. Har ändrat mig helt. Älskar att ändra mig. Inget är statiskt. Vilken befriande tanke det är egentligen.