att nysa. Och nu har jag tvingats till detta ca 37 gånger senaste timmen. Är på råkasst humör m a o.  Det är något med detta okontrollerade exploderande som jag avskyr. Jag blir arg på riktigt. Vill knipsa av näsan med en sekatör och stampa på den med en sylvass klack.

Innan denna förkylning tog vid var jag på jobbet och fick se en del av våra första inspelningar. Det blir så bra. Underbart bra. Sade hon med en lättnadens suck. Att göra tv är nämligen att släppa på kontrollbehovet. Jag kan (och vill) inte göra allt själv. Det skulle bli skitdåligt om jag gjorde det. Därför måste jag låta resultatet bero på andras kreativitet och gedigna kunskap. Det är läskigt för en utpräglad ensamjobbare som jag. Men det blir så jävla fint. Stolt och hoppfull.