Slängdes raskt in i Stockholmsvardagen. Vabbar med en febrig och ruskigt söt liten Lo, städar, viker tvätt, sorterar kvitton och planerar texter. Snart sätter jag en vetedeg och bjuder min familj på hemgjorda små miniunderverk till semlor.  Älskar det här livet lika mycket som strandlivet. Tur att jag får uppleva båda. Vi får liksom leva många liv i ett.

Liten summering av resan och en recension av Khao Lak:

Jag ska villigt erkänna att jag kände en viss oro över att åka till just till Khao Lak. Tsunamin 2004 tog 8000 människoliv i Thailand. Nästan 6000 miste livet i just Khao Lak. Det är väldigt många människor. Jag har upplevt att platser där många dött under tragiska omständigheter brukar omges av en alldeles speciell, stilla, sorgsen, tung stämning. Kring Landstigningsplatserna i Normandie är luften, träden, havet, husen sorgsna. Man blir drabbad. Tung.  Trodde att jag skulle känna så i Khao Lak också.

Men det gjorde jag inte. Känslan var inte sorg. Känslan var nu. Närvaro. Tacksamhet. Vördnad, men inte sorg och mörker.

Khao Lak var ur charterperspektiv riktigt, riktigt fint.

Kan inte förstå hur man kan välja att trängas på Phukets stränder och betala överpriser när man kan åka till Khao Lak där man kan hitta alldeles underbara, öde kustremsor och riktigt fina resorts till bra priser.  Den lilla ”byn” Khao Lak erbjuder inte mycket till shopping, men tillräckligt för att göra en trettonåring nöjd. God mat fanns det gott om, hann få två favoriter under veckan. Khao Lak Thaifood var ett strålande ”husmans-sjapp” inne i centrum. Allt vi åt där var underbart. Det andra stället låg nere på Pakarang beach. Memories bar, allt man drömmer om att hitta i restaurangväg på en strand! Underbar, gästfri service från thailändaren Ching och hans stora familj. Surfing, bara en sån sak, det är lätt att hitta i Thailand! Livetrubadur som genomgående sjöng 60-tals hits. Eldshow som INTE kändes tacky. Sist men inte minst, fantastisk mat tillagad i ett högst temporärt kök som smällts upp i ett skjul eftersom deras riktiga kök hade brunnit dagen innan vi var där. Underbart kväll.

Jag och Olga bodde på Mai Khao Lak, ett Blue Village Hotel (Fritidsresor) med alla tänkbara faciliteter passande familjer med små barn. Jag är anti sådana jättekomplex egentligen, tycker ofta att de känns opersonliga och de får mig att känna mig som en massturist. Men jag måste erkänna att det var riktigt skönt att få allt serverat. Inte behöva tänka. Inte fatta beslut. Inte fundera så jävla mycket. Bara gå till den gigantiska frukostbuffén, beställa en omelett och ett glas färskpressad juice, ta min beachtowel och inkluderade solhatt och lägga mig i en solstol på en overkligt vacker strand. Gymma. Ta en ansiktsbehandling, yoga och vattegympa. Skita i det som inte var så bra (lunch och middag) och ta det i någon av strandrestaurangerna i stället. Olga hittade flera superhärliga polare. Jag hittade flera superhärliga polare. Vi hade det kort sagt underbart.

Och nu är jag hemma och fjällar. Härligt.