Mia Skäringer skrev en skitbra debattartikel som publicerades i Aftonbladet i fredags. En fantastisk liten text om det absurda i att tro att lyckan hägrar i någon av alla dessa äckliga fettdrypande köttdieter. Om att sluta fred min sin kropp i stället för att banta sig genom livet. Om att vara kvinna. Hon är ju briljant i sina iaktagelser, Mia Skäringer, så förbannat vackert klartänkt.

Mindre klartänkt var det att debattartikeln som delades 140000 gånger på nätet var ett led i en enda stor Proviva-kampanj. Mia Skäringer är de sockerstinna fruktsoppornas nya ansikte och bloggar numer i deras namn. Folket rasar. Känner sig lurade. Mia Skäringers fina text var en pr-bluff.

Mia Skäringer försvarar sig på den nya bloggen. Menar att hon inte alls är köpt. Att hon skriver vad hon tycker, som alltid, och att den enda skillnaden mot när hon bloggade för tidningen Mama är vart hon skickar fakturan. Så här skriver hon:

” Ingen förklädd sockerreklam

Men självklart får jag betalt för att skriva blogg. Jag skulle inte kunna lägga ner den tiden annars. Och den här gången är det proviva som betalar. Det är ingen hemlighet. Förra gången var det mama. Så visst är det en slags sell out. Och jag vet inte vilken av dem som är värst om vi ska ge oss in i den debatten.”

Skillnaden mellan tidningen Mama och Proviva är milsvid. Märkligt att inte Mia Skäringer förstår det. Tidningen Mama är en journalistisk produkt som har till uppgift att inspirera mammor, beskriva mammatillvaron, berättelser om riktiga människor ur verkliga livet. Mode, trender, kultur och skönhet är andra ämnen som täcks. Och, ja, jag håller med Mia om att man kan ifrågasätta Mama på många sätt. Dess reproduktion av unkna kroppsideal till exempel. Samtidigt förs hela tiden en diskussion om de här ämnena i tidningen. Den är öppen för både kritik och debatt och förändring.

Varumärket Proviva ägs till 51% av det multinationella Parisbaserade förtaget Danone som årligen gör miljardvinster. Danone säljer mejeriprodukter över hela världen på inte alltid särskilt trevliga sätt. Så sent som förra året kritiserades företaget för att via barnmorskor promota gåvor innehållande bröstmjölksersättning till fattiga nyblivna mammor i Indonesien och för en jättekampanj i Turkiet där de uppmanade nyblivna mammor att ge extra bröstmjölksersättning eftersom mjölken lätt sinar vid amning. För säkerhetsskull liksom. Danone misstänks också för att ha mutat läkare och sjukvårdspersonal på förlossningskliniker i Kina för att de skulle rekommendera deras mjölkersättning.

Så här skriver UNICEF om att markanadsföra bröstmjölkersättning i fattiga länder:

”Att inte uteslutande amma sitt barn under de första sex månaderna och istället ge barnet bröstmjölksersättning kan vara både dyrt och farligt. Bröstmjölksersättning som substitut till amning är särskilt farligt i områden där risken för infektioner är stor eller där det är svårt att få tag på rent vatten. Studier visar att ett barn som är uppfött på bröstmjölksersättning löper en 25 gånger större risk att dö av diarré och en fyra gånger större risk att dö av lunginflammation. Av alla barn i låginkomstländerna är det endast 49 procent som uteslutande ammas under sina första sex månader i livet (8).”

Skillnaden mellan Tidningen Mama och Proviva är alltså mycket mycket stor. Det handlar om liv och död. Det handlar om att Mia Skäringer promotar ett oetiskt, kallblodigt förtag som i förlängningen bidrar till att barn dör. Ett företag som har lyckats skapa en flasktrend i länder där vattnet är odrickbart. Detta är genomvidrigt och ett skäl nog att bojkotta Danone, Proviva och Mia Skäringers blogg anser jag.