En plats för mitt liv. Den andra juli 2005 träffade jag Micke där. Det var natt. Det var tropiskt. Vindstilla. Ljuset bara borta någon timme.

I dag var jag tillbaka där för första gången sedan dess. Nu med ett filmteam. Näst sista inspelningsdagen. Börjar känna mig slut nu. Börjar någonstans landa i att gå ur det här projektet. Trots att jag inte vill.

 

Kom hem som en urlakad trasa. Urblåst bokstavligen. Verkligheten och den nyblivna tonåringen väntade och gav mig en riktig match. Gränssättning. Så svårt. Så utmattande för mig att stå kvar i det jag säger. Mitt medberoende vill ju bara göra alla nöjda. I slutändan på bekostnad av mig själv och min självrespekt. Kommer vara tvungen att jobba med det resten av livet tror jag.