Att jag är så blödig
avnär det kommer till idrottsliga prestationer? Började gråta när jag läste Brita Zackaris inlägg om Göteborgsvarvet. Svårt med mina mörka känslor, svårt med smärta och sorg. Men sportsliga bedrifter gör mig helt knäckt! Vad är det med mig?
Sitter på mitt älskade il Caffé och jobbar loss. Bara sex dagar kvar tills jag drar till Aten. Journalistförbundet har beviljat mig ett stipendium, så jag ska få bo i en lägenhet i Aten i två veckor och skriva. Blandade känslor inför detta. Har aldrig varit i från mina barn i två veckor förut. Gör ont i själen redan nu när jag försöker föreställa mig hur dag nio kommer att kännas. Samtidigt så behöver jag ensamheten. Avbrottet. Tiden för tankarna. Behöver komma bort om jag någonsin ska kunna skriva det jag vill.