runt Filopappos. Mäktigheten i att springa runt under skuggande olivträd och plötsligt befinna sig på Pnyx där demokratin föddes. Herregud, jag går som sagt runt på små rosa moln exakt hela tiden i den här staden. Nu sitter jag på ett café och dricker färskpressade apelsiner och försöker samla ihop hjärnan till att skriva en kolumn som ska in i morgon. Svårt att tänka på något annat än allt vackert jag ser runt mig.

En selfie, eller en slick av mitt eget kön som Robert Aschberg vill kalla det: