Älskar Aten. Känns som om den här staden byggdes för att just jag skulle få strosa runt här under mandelträd, apelsin och fikon (narcicisst, javisst:-). Kan inte nog betona hur pass rusig jag blir av marmor som slipats av tusentals sandalklädda romarfötter, vindlande gränder, olivträd och bysantinska kyrkor.

Jag är en sån nörd. Började på fullt allvar gråta när jag äntrade Agora. Smeker i smyg antika pelare och tar av mig barfota för att få känna marken under mig, in i mig. Sanning. Blev nästan portad från Akropolis pga detta oanständiga barfotabeteende.

Mina förväntningar på den här staden var milt sagt ljumma. Hade hört att det var ful (?), skitig, svettig och smogfylld. Den är ljum, vacker, ren och den blå himlen står högt och klar. Gröna oaser överallt.  När jag kommer hem ska jag köpa en katt som ska heta Artemis Ariane.