Nu har du förhoppningsvis lyckats skapa åtminstone en liten, liten egen platå och fått en hel del kunskap. Med ett litet eget inre rum där de kloka som gått före dig och skrivit alla de här grymma böckerna håller dig i handen, kanske en självhjälpsgrupp/terapeut att bolla med så är det dags att börja fundera över din egen vilja, dina egna drömmar, dina egna behov.

Vad behöver du? Vad vill du? Vad drömmer du om? Vad gör du för att ta hand om dig själv? Eller är det så att din relation slukar all energi, kraft och tid. Kretsar hela ditt vara kring relationen?

För det första, en extremt viktig uppmaning på vägen: Försök att inte känna skam över att erkänna det inför dig själv. Medberoende bär ofta på så jävla mycket skam ändå. Skam över att inte lyckas upprätthålla det perfekta. Skam över att de goda intentionerna landade så käpp rätt fel. Skam över att vi inte lyckas lämna någon som så uppenbart klampar över dina gränser.

Och där kom vi till gränserna, ditt absolut viktigaste verktyg framöver.

Gränser är avgörande för en sund relation. Gränser klargör var Du slutar och var Jag börjar, vilka problem tillhör Dig och vilka problem tillhör Mig.

Vad är gränser? Precis som husägare drar fysiska linjer runt sin egendom, måste vi ställa mentala, fysiska, emotionella och andliga gränser för våra liv för att hjälpa oss att skilja vad som är vårt ansvar och vad som inte är det… säger Dr Henry Cloud, psykolog och författare till Boundaries (asbra bok, även om den är lite väl Doktor Phil-aktig)

Var och en av oss har gränser, av vilka en del går outtalade, i många områden i våra liv. Vi sätter gränser när det gäller fysisk närhet och beröring, vilka ord som är acceptabla när vi blir tilltalade, ärlighet, emotionell närhet (till exempel hur mycket vi själva visar för andra). När en, eller båda personerna, i en relation har svårt med gränser, lider relationen.

Finns det ett beroende i familjen så har nästan alltid gränserna blivit suddiga, oförutsägbara eller obefintliga. Beroendesjukdomen vill utplåna kontroll och gränser för att få fäste och helt kunna ta över. Detta sker smygande och stegvis, manipulerande, så det är inte konstigt att dina egna gränser plötsligt har börjat svaja.

För att återerövra sina gränser så krävs det att du kan kliva en bit i från. Börja se med det där utifrån perspektivet. För mig har det varit jättenyttigt att använda tankeleken ”vad skulle jag tycka om min bästa kompis gick med på det här/blev utsatt för det här/betedde sig så/sa så?”. Med den tankeleken får man fatt i sin egen inre kompass, sin etik. Vi har som sagt ofta lättare att fokusera utanför oss och till en början kan då en sån tankelek hjälpa oss att börja lyssna inåt, tycka att vi själva är värda samma omsorger som de vi har i kring oss.

Börja smått! Börja med att sluta tacka ja till allt. Börja med att sluta göra saker/ta slut på dig själv/se till andras behov före dina egna för att vinna uppskattning. Bli inte klassmamma för fjärde året i rad. Curla inte dina tonåriga barn. Var inte hemmets obetalda serviceinstans. Tacka inte ja till umgänge och middagar och barnöversovningar, till att vara flyttgubbe när bekanta flyttar, ta hand om gammelmosters hund veckans alla dagar för att pleasa andra. Säg ”tyvärr, jag kan inte”. Förklara inte varför. Du är inte skyldig att säga ja till allt och alla. Du är inte skyldig några förklaringar. Du har rätt till dina gränser och kommer att vara älskad ändå! Tro mig. Ut och träna nu!

Så småningom när du blir en fena på att sätta de små gränserna är det dags att börja ta tag i de större, viktigaste. De som har med drogerna/missbruksjaget att göra. Beroendet. Att bestämma sig för att inte vara en del av det. Du kan aldrig sätta gränser för någon annan. Bestämma att han eller hon ska sluta dricka/droga/svälta sig. Men du kan bestämma dig för hur du ska förhålla dig till det. Du kan bestämma att du inte vill vara möjliggörare. Sluta ljuga och täcka upp. Sluta dricka tillsammans med. Inte träffa partner/mamma/pappa/barn om hen är full eller påtänd. Våga ta det där första darriga snacket. Att försöka lugnt och ickedömande förklara att du inte vill vara en suporter till din älskades undergång.

Det viktigaste med gränser är att att föröka stå upp för dem. Att inte låta missbrukare klampa över dem gång på gång. Då raseras de och det blir så svårt att bli trovärdig nästa gång du försöker stå upp för dig själv och dina behov. Så börja smått. Och försök vara benhård. Fick en annan bra tankelek när jag var på familjevecka i våras. Se det som att du skickar en faktura. 1. Du skriver fakturan och specificerar ditt krav och kommunicerar dina behov OCH är tydlig med vilka konsekvenser som väntar om dina behov inte beaktas. 2. Om den beroende inte lyssnar/skiter i dina krav/behov så skickar du en påminnelse. 3. Om den beroende återigen skiter i dina krav/dina behov så går fakturan till inkasso. Allvarligt läge. Förbered dig och gör en plan för vad du ska göra om dina behov inte blir mötta. 4. Kronofogde och då är loppet kört. Då måste du verkställa  konsekvenserna. Har du sagt att du ska flytta, så måste du flytta. Har du sagt att det ska ta slut, så måste det ta slut.

#medberoendedag4

Kram