Olga sjöng vidunderligt vackert i Gustav Vasa-kyrka i söndags och vi hann få upp alla ljusstakar och julstjärnor och något slags hoppfull mys lägrar i hemmet.

Tycker att den här hösten har gått i ett rasande tempo. November kom och gick. Så här länge har nog aldrig ett grått täcker legat över Stockholm. Samma känsla dag ut och dag in. Disiga dagar. Förlamande trötthet. Har börjat käka järn, magnesium och kalcium nu. Kanske har jag brist. Kanske är jag på väg in i väggen igen. Tar numer mig själv på extremt stort allvar när jag känner de här trötthetstendenserna. Skiter i att hetsa mig själv och öka på tempot. Drar ner i stället. Somnade 21.30 i går och vaknade någorlunda utsövd 07.15.

Nu jobbar jag, men sen tar jag en halvdags-timeout åker jag till stallet och får ljus på mig.

I morgon packar jag mina väskor och åker med min bästis till New York. Längtar som ett spralligt barn. Det gör mig lugn. När jag slutar längta, då vet jag att det är kört, då är jag bokstavligen inne i väggen, mosad. Nu längtar jag både till NY, till julafton och till midsommar!!! Bokade nyss på en kurs med Parelli-gurun David Lichman på Mallorca över midsommar. Herregud vad kul!!!!